
Vad är konst och vad är
inte konst? Den frågan diskuteras ivrigt i vårt hem just nu, i samband med att mellansonen -som är den konstintresserade i hushållet- ska gå på Tracey Emins föredrag och utställning
Love is what you wantJag har egentligen aldrig varit svag för Trecey Emin, möjligen har jag tyckt att hon är lite jobbig. Men kulturkritikern Brian Sewells* inlägg häromdagen gav mig en tankeställare. Sewell skriver
"
Miss Emin's miserable self concern ... eliminates half her potential audience. As a man ... I remain an uninvolved outsider and feel not the slighest sympathy. In truth I feel nothing ... for her bladder, abortions and nothing for her current menopausal state"Med tanke på allt som återspeglats om Mannen inom konstvärlden under årens lopp, kanske Emins röst faktiskt har sin plats -ja, måhända är den t.o.m viktig?
Vad tycker du?(*källa,the Evening Standard, 19/5, 2011)